Nova Scotia Duck Tolling Retriever
Retriever (Nova Scotia Duck
Tolling)
SKKs
Standardkommitè: 1995-09-12
Ursprungs/hemland:
Canada
Användningsområde:
Apporterande fågelhund
FCI-Klassifikation:
Grupp 8 Sektion 1 Med arbetsprov
Bakgrund och ändamål:
Nova scotia duck
tolling retriever (tollare) utvecklades på Nova Scotia-halvön i början på
1800- talet för att "tolla" (eller locka) och apportera sjöfågel.
Den "tollande" hunden springer, hoppar och leker längs stranden
fullt synlig för andflocken. Ibland försvinner hunden utom synhåll för att,
med hjälp av den gömda jägaren som kastar små pinnar eller bollar till
hunden, snabbt dyka upp igen. Hundens lekfulla beteende väcker ändernas
nyfikenhet och de luras att komma inom skotthåll. Tollaren sänds därefter ut
för att apportera de skjutna fåglarna.
Helhetsintryck:
Tollaren skall vara en
medelstor, kraftfull, muskulös, kompakt och välbalanserad hund med
medelkraftig till kraftig benstomme. Den skall vara en i hög grad vig,
rörlig, alert och beslutsam hund. Många tollare har ett något sorgset uttryck
som dock ändras till intensiv koncentration och upphetsning så fort hunden
börjar arbeta.
Uppförande och karraktär:
Tollaren
skall vara intelligent, lättdresserad och ha stor uthållighet. Den skall vara
en stark och skicklig simmare, en naturlig och säker apportör såväl på land
som i vatten, redo för arbete i samma ögonblick en uppmaning till apportering
ges. Under arbete har tollaren ett snabbt, framrusande sätt med huvudet
nästan i linje med ryggen och svansen med sitt mycket rikliga behäng, i
ständig rörelse. Den starka apporteringslusten och lekfullheten är nödvändiga
egenskaper för rasens specifika arbetssätt.
Huvud:
Huvudet skall vara skarpskuret
och lätt kilformat. Hos en hanhund av medelstorlek skall längden på huvudet,
från nosspets till nackknöl vara ca 23 cm. Huvudets storlek skall dock stå i
proportion till kroppen.
Skallparti: Den breda skallen skall endast vara lätt rundad och utan
framträdande nackknöl. Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm
mellan öronen avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen.
Stop: Stopet skall vara måttligt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen. Näsborrarna skall vara
väl öppna. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen
eller vara svart.
Nosparti: Nospartiet skall avsmalna i en skarp linje från stop till nosspets.
Underkäken skall vara kraftig men inte framträdande. Den skall bilda en
nästan rät linje från mungipa till käkbenets hörn med större djup vid stopet
än vid nostryffeln. Pälsen på nospartiet skall vara kort och fin.
Läppar: Läpparna skall vara tämligen åtsmitande och i profil forma en mjuk
kurva utan hängande mungipor. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera
med pälsfärgen eller vara svart.
Käkar/tänder: Komplett saxbett. Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för
att kunna bära en stor fågel. "Mjuk" mun är väsentligt.
Kinder: Kinderna skall vara flata.
Ögon: Ögonen skal vara mandelformade, medelstora och sitta väl isär. De skall
vara bärnstensfärgade eller bruna. Ögonlocksränderna skall ha samma färg som
läpparna.
Öron: Öronen skall vara trekantiga och medelstora. De skall vara ansatta högt
och långt bak på skallen. Vid basen skall de vara mycket lätt uppstående, med
bra behäng på veckets baksida. Håret skall vara kort på de rundade
öronspetsarna.
Hals:
Halsen skall vara väl
ansatt, medellång och mycket muskulös utan tendens till överflödigt
halsskinn.
Kropp:
Rygglinje: Rygglinjen
skall vara plan.
Rygg: Ryggen skall vara kort och plan.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Revbenen skall
vara väl välvda, varken tunnformade eller flata.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall följa det naturligt mycket lätt sluttande korset. Den
skall vara bred vid ansättningen. Behänget på svansen skall vara mycket
rikligt och yvigt. Svansen får bäras under rygglinjen utom när hunden är alert,
då den bärs högt över ryggen, dock utan att någonsin vidröra kroppen.
Extremiteter
Framställ:
Skulderblad: Skulderpartiet
skall vara muskulöst. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och väl
åtliggande och bilda en bra manke som sluttande övergår i den korta ryggen.
Överarm: Överarmen och skulderblad skall vara ungefär lika långa.
Armbåge: Armbågen skall ligga tätt an mot kroppen och varken vridas inåt
eller utåt utan arbeta rent och jämnt.
Underarm: Frambenen skall ge intryck av parallella kolonner, raka och med
kraftig benstomme. Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och lätt
vinklad.
Tassar: De kraftigt simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna
och runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Sporrar på frambenen får
avlägsnas.
Bakställ:
Bakstället skall ge
ett muskulöst, brett och stabilt intryck. Fram och bakbensvinklar skall vara
i balans.
Lår: Låren skall vara mycket muskulösa. Lårben och underben skall vara
ungefär lika långa.
Rörelser:
Tollaren förenar ett
intryck av kraftfullhet med rörelser som är spänstiga. lätta och lediga.
Frambensrörelserna skall vara vägvinnande och påskjutet från bakbenen
kraftfullt. Rörelserna skall vara parallella och tassarna skall varken vrida
sig inåt eller utåt. När farten ökar rör sig benen alltmer in mot kroppens
mittlinje och tassarna sätts ner längs ett enda rakt spår.
Päls:
Pälsstruktur: Tollaren
är framavlad för att apportera i iskalla vatten och måste ha en
vattenavvisande dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och mjukt, underullen
mjukare och tät. Pälsen få vara lätt vågig på ryggen, men skall i övrigt vara
rak. En del vinterpälsar kan bilda en lång, lös lock på strupen. Behänget
skall vara mjukt på strupen, bakom öronen och på lårens baksidor. Frambenen
skall ha måttligt med behäng.
Färg: Olika nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och
svansens undersida. Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av
följande ställen - svansspets, tassar (inte över mellanhand/-fot), bröst och
bläs. En hund av i övrigt hög kvalitet skall inte dömas ner för att den
saknar vita tecken.
Storlek och vikt:
Mankhöjd: Idealmankhöjd
för hanhund över 18 mån 48-51 cm Idealmankhöjd för tik över 18 mån 45-48 cm
En avvikelse på +/- 3 cm är tillåten.
Vikt: Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme. Riktlinjer:
20-23 kg för vuxen hanhund 17-20 kg för vuxen tik
Fel:
Varje avvikelse från
standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Mer än 3 cm över
eller under tillåten mankhöjd.
Överbett
Alltför kort svans, svans som är så böjd eller ringlad att den vidrör
ryggen.
Avsaknad av massa hos vuxen hund.
Konkavt eller konvext nosparti.
Brant stop.
Stora, runda ögon.
Annan färg på nostryffel, ögonlockskanter och ögon än den som standarden
föreskriver.
Ljust köttfärgad ("grisskär") nostryffel .
Spretiga tassar, tunna trampdynor eller veka mellanhänder.
Öppen päls.
Karprygg, svankrygg eller slappt ländparti.
Svans buren under rygglinjen när hunden är i rörelse.
Diskvalificerande fel:
Vitt på skuldror, runt
öronen, på ovansidan av halsen, över ryggen eller flankerna.
Silverfärgad päls, gråaktig päls eller svarta partier i pälsen.
Avsaknad av simhud mellan tårna.
Underbett eller sned käke.
Hos vuxna hundar, varje tendens till skygghet.
Flerfärgad nostryffel.
Markerat överbett.
Varje annan färg än nyanser av rött eller orange.
Testiklar:
Hos hanhundar måste
båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
|
