Gröna Hund blev Hasse och Tages Genombrott på Revyscenen. Vilket sedan följdes av ett flertal revyer. Att det blev en revy var inget självklart. 1962 när det begav sig var TV inte speciellt utvecklat och sändes endast i svartvitt. Detta var en tid långt från dagens satellitfyllda TV-apparater. Vad gör då två människor med rätt så begränsade plånböcker? Jo, dom satsar allt vad dom äger och har för att få sätta upp en revy på en scen.
I samma veva satt en nytillsatt VD för Gröna Lund vid namn John Lindgren Sr och funderade på vad han skulle ha sin scen till. Fram till hans tillsättning hade det mest varit lättklädda revyer på "Grönans" scen. Men han hade en ambition att göra Gröna Lund till en stor attraktion även som scenbegivelse. John hade ryktesvägen fått veta att Hasse och Tage slutat sina anställningar på Sveriges Radio och startat egen verksamhet, men att dom saknade någonstans att vara. John Sr gjorde slag i saken och bjöd upp de båda parhästarna till "Grönans" kontor. Väl på plats räckte John ut sin hand och erbjöd dom att sätta upp sin föreställning, men betonade ett krav om sexiga inslag i revyn. Man skakade hand och blev överens.
Repetitionerna började och som tur var så var Mille Schmidt med i uppsättningen, för i hans telefonbok fanns en uppsjö av kontakter; snickare, ljustekniker, biljettkassörskor och många andra människor. Problemet blev löftet om sexiga inslag! Men det fixade man genom att ha med den vampiga Lissi Alandh. Som komplement deltog den vackra Monica Zetterlund.
Det var i denna revy som rollfiguren Lindeman föddes. Och det var också med denna revy som Tage Danielsson blev Du med svenska folket.
Där Hasse och Tage satte upp sin första Revy ligger numera Gröna Lunds spökhus.

Hasse och Tage återkom till Gröna Lund 1968 då dom i en politisk manifestation mot militärtjuntans övertagande av makten i Grekland genomförde den stora "Greklandsdagen". Detta öppnade dörren för fler politiska arrangemang på Gröna Lund och med detta så bidrog Hasse och Tage till att Gröna Lund fick nya annorlunda arrangemang.

Upp

Efter Grönan begav sig Hasse och Tage till Berns salonger och satte upp "Hålligång". Året var 1963. Dekoren och rekvisitan i denna revy var helt av glas. Det mest kända numret från revyn var "Telefonnumret" som parodierade Televerkets långa handläggningstider. Som en omedelbar effekt minskade väntetiden på en ny telefon hos Televerket från 3 månader till en vecka! Detta var också den revy som Tage tyckte var den roligaste han hade varit med och gjort.

På sommaren samma år satte parhästarna upp en sommarrevy på Gröna Lund. "Konstgjorda Pompe" hette den och bestod delvis av filmade inslag. Bl.a. lyckades Tage övertala Zarah Leander av vara med i ett filmat inslag. Denna föreställning blev även debuten på en revyscen för Gösta Ekman (tack vare att alla andra påtänkta tackat nej enligt Hasse och Tage) och Monica Nielsen. Dock blev revyn ingen större succé. Om detta berodde på att Tage inte själv deltog på scenen låter vi vara osagt!

1964 intog man China-scenen med "Gula Hund". Om "Gröna Hund" var Förstasteg, "Hålligång" ett Glädjesteg och "Pompe" ett Snedsteg så var "Gula Hund" definitivt ett Framsteg. Publiken strömmade till i massor. Revyn sattes även upp på Lorensberg i Göteborg och blev även senare filmad. Den gjordes även för en internationell publik i engelsk version och hette då "Yellow Dog".

På uppdrag av Ingemar Bergman satte Hasse och Tage upp revyn "Å vilken härlig fred" på Dramatens scen 1966. Revyn innehöll dåtidens stora skådespelare men blev trots det ingen större succé.

Senare samma år satte man ihop en ambullerande revy under namnet "Lådan". Revyn rymdes i en Låda på 120 cm x 120 cm. Där i fanns allt som behövdes till föreställningen; Rekvisita, scenkläder samt 5 musikinstrument. Till och med Musiken fanns inspelad på en bandspelare, som förvarades i lådan tillsammans med en enklare sånganläggning. Inte nog med detta så fick även skådespelarna plats i lådan och gjorde sin entré därifrån. Utöver Hasse och Tage så var det bara Fatima och Gösta Ekman som var skådespelare i revyn. Efter lite fuskpremiär i Lund så skedde den officiella premiären på Kronprinsen i Malmö. Därefter begav man sig till Valand i Göteborg via Jönköping, Linköping och Karlstad. Turnén avslutades på Berns i Stockholm.

1969 hamnade Hasse och Tage på Oscars med "Spader, Madame". Hela förarbetet till revyn präglades av hemlighetsmakerier och drift med media. Premiären blev fullständigt sågad av kritikerna. Hade förväntningarna blivit för stora? När den 1977 sattes upp i Malmö blev det däremot succé.

Då policyn i Svenska Ord var att överskottet i en produktion skulle investeras i nästa projekt så fick nästa revy bli i mindre format. 1970 satte man upp"88-öresrevyn" på Krogen Skeppet. Resturangen var en intressant lokal som var uppdelad dels i en ren självserveringsdel och dels i en traditionell bordsserveringsdel. Avdelningarna skilde man åt med en vägg och en scen på 3,5 meter byggdes upp så att publiken såg lika bra oavsett var man satt. Populäraste rätten i den enkla avdelningen var "Paltslunga", en unikabox fylld med kaviar, knäckebröd, prickig korv, smör, ost, kokt skalpotatis, ett dagsfärskt exemplar av Aftonbladet samt en tipskupong. 113 fullsatta föreställningar blev det på Skeppet innan man packade ner hela föreställningen i en 48 kg koffert och drog ut på krogturné.

Med "Glaset i Örat" 1973 var Hasse och Tage tillbaka på Berns igen. Uppdelningen med en billigare avdelning användes igen. Även "G i Ö" genomfördes som landsortsturné.

Biografen Göta Lejon blev nästa utmaning för herrarna. Man satte upp "Svea Hund" 1976. Det var en något annorlunda revy som bestod av sex fristående tablåer. 
Inledningsakten hette "Den vita sporten eller Mäster Olof, versversionen". det blev en riktig knockoutstart på showen med satir på högsta nivå. Både kungahus och politiker fick finna sig i att bli imiterade. 
En annan akt var en ren hyllning till stadsdelen Söder där både Hasse och Tages skrivarstuga samt Göta Lejon låg. "På Söders höjder" hette den tablån och innehöll bl.a. "Sportaffären" (Där Lena Nyman ska köpa en kulpåse till Totte) samt "Kissinger och Sadat" ätandes grodor. 
En kriminalparodi i vansinnigt tempo där SJ-chefen peppras ihjäl är ytterligare en akt man minns. 
Det blev dundersuccé och den revy som lockat mest publik.

1979 förverkligade Hasse och Tage sin idé att sätta upp en lunchrevy på en timme. Platsen blev Berns som egentligen inte hade servering dagtid. "Under Dubbelgöken" inleddes alltid med lite kallprat kring aktuella händelser mellan Hasse och Tage. Det var i ett sådant sammanhang som Ingvar Carlsson fick öknamnet "Foten". För som Tage sa; "det är oomkullrunkelig politisk sanning att Ingvar Carlsson ser ut som en fot i ansiktet". En annan sanning blev i denna revy uppenbar för hela sverige i "Om sannolikheten".

1982 satte parhästarna upp pjäsen "Fröken Fleggmans mustasch" på Göta Lejon. Detta blev deras sista gemensamma föreställning på Scenen. 

Hasse och Tages storhet på scen bekräftades av att ett av tio frimärken i Postens tredje och sista utgåva av frimärken med tillbakablick på 1900-talet innehöll en bild från Berns Scen med undertiteln "Svenska nöjen". Frimärket är formgivet av Olöf Baldursdottir.

De sista åren av sitt liv lade Tage all sin kraft på att regissera filmen "Ronja Rövardotter"