Diktografi.
Man undrar ibland vad det är som gör att så många läser Tages dikter.
Människor som aldrig läser dikt gör ofta undantag när det gäller Tages verk. Är det
för att han ofta framförde sina alster själv på sin utpräglade östgötska dialekt
och förunderligt troskyldiga uppsyn? Eller är det hans alltid så träffande
skilldringar av företeelser i vår vardag som gör att vi med glad förväntan tar emot
hans diktning med öppna armar? Det är svårt att placera in Tages diktning i något
fack. Men att säga att han slaviskt följde en enstaka form av diktuppbyggnad blir
definitivt en osanning. Ena stunden skrev han klassisk 1800-tals dikt på vers och ibland
skrev han i en fri modern poesiform. Tages förebild kan ha varit den kvicke och
sanningsälskande H.B. Palmaer, som var verksam i Linköping på 1800-talet och som på
sin tid retade gallfeber på kungar, adel, borgare och präster.
Här följer ett litet urval av
Tages dikter och lyrik:
Om datorns eventuella elakhet
Förlorad dag
Tankar om nyanser
Om
En sång om
skärgården
Livet är kort
TILL MIN ÄLSKADE EXPRESSEN
Ur Albert Einsteins dagbok
Hungrig vår
Här står nu en höstdag
Upp
Om datorns
eventuella elakhet
Datorerna tänker ju fort, rätt och bra
och ger våra hjärnor all hjälp de vill ha.
Men plötsligt, på något förunderligt vis,
blir datorn i stället en jättepolis.
Dess hjärna har blivit identisk med statens,
dess tankar fientliga som byråkratens.
Den hatar tillbaks om du hatar den.
Den tyr sig till husse som matar den.
Datorerna är byråkraternas hundar
som snokar, bevakar och aldrig blundar.
Så trots att datorerna tänker så rätt
så tänker de fel, på nåt underligt sätt.
De matas som hundar av hundarnas herrar
med herrarnas fel, som de blixtsnabbt förvärrar.
De tänker som herrar, kristallklart och
kallt.
Sån herre, sån hund. Och det värsta av allt:
Hur storvulna planer de än mäktar välva
ifrågasätter de aldrig sig själva.
Upp
SAMLADE DIKTER 1967 - 1967
DEN GLADA PERIODEN (16-28 Februari)
Förlorad dag
Tillägnad Kungl. Vetenskapsakademin
den 28 februari 1967
Det uppflammar i mej ett vanmäktigt hat
till Vetenskapsakademin.
En ful samling herrar, oduglig och lat.
När tänkte ni sist, era svin?
Hur vågar ni stjäla ifrån oss, ni råttor,
den dag som går bort när det inte är skottår?
Jag stirrar förgrämd på ert almanacksblad
- för övrigt rent uruselt tryckt -
jag hoppas, jag tror, men där fattas en rad,
och livet blir skevt och förryckt.
Ni vet inte, avskum, hur saknaden kännes.
Vad har ni emot den tjunionde dennes?
Det skulle ha blivit en strålande dag.
Jag skulle ha sovit till sju.
Jag skulle ha tagit igen mej ett slag.
Jag skulle ha lett mot min fru.
En angenäm frukost, grymt bortryckt av ödet.
Ni lurade mej på det rostade brödet!
I brevlådan skulle ha dumpit ett brev
med frimärken från USA.
Det skulle ha varit en släkting som skrev
om pengar som jag skulle ha.
Trehundra miljoner. Ni snöt mej på arvet!
Ni skäms inte ens för det brottsliga slarvet!
Jag skulle ha åkt i en blank limousin
med hustrun och barna till Riche:
rysk kaviar, chokladglass, gåslever och vin
som kostade hundratals krisch.
Ni har ingen hut i er kropp, får man anta:
bedra mina barn på choklaglass och Fanta!
Vi skulle ha tillhanlat oss hos körsnärn
minkpälsar av finaste slag,
vi skulle ha köpt hela leksaksaffärn
på denna fantastiska dag.
Vi skulle ha gått på nån trevlig teater.
Förbannade almanackshomeopater!
Det skulle ha blivit en sprudlande fest,
ett sprakande fyrverkeri.
Men vet ni, ert pack, vad som grämer mej mest?
Jag skulle ha gjort poesi!
Jag skulle ha blivit ett odödligt snille!
Det blev inte av. Var det det som ni ville?
Hur vågar ni stryka min finaste dag?
Hur vet ni att den bör tas bort?
Nej, titta er själva i spegeln ett slag
så ser ni att skallen är kort.
Ni struntar helt enkelt i litteraturen!
Er uppsyn är ful som en maläten apas.
Sitt kvar bland de andra uppstoppade djuren!
Odödliga dikter som aldrig fått skapas!
Upp
Tankar om nyanser
Om man tittar grovt och slarvigt
så ser man bara något gult i största allmänhet
där det ligger en guldklimp.
Om man lyssnar grovt och slarvigt
så hör man bara att folkpensionerna ska höjas
även när någon säger i TV att vi ska slå ihjäl er i morgon.
Om man doftar grovt och slarvigt
så doftar en pudel precis som en tax.
Men fråga pudeln så får ni höra att så är det inte.
Det är så grovt och nyanslöst runtomkring oss.
Alla högermän är ju inte fullt utbildade fascister, och alla vänsterradikaler är ju
inte fosterlandsförrädare, och om man nu ska se allting från den negativa sidan och
betrakta alla människor som skurkar och banditer så måste man i alla fall erkänna att
även i knölarnas värld finns det knölar av olika form och storlek, som i ett vanligt
potatisland.
Leve nyanserna!
Allting går inte att få in i allmänna storformuleringar.
För den rene är allting rent, säger man till exempel, men då står allt den rene en
bra bit bort och tittar. Går han närmare så finner han säkert att det är lite
småskitigt här och där i alla fall.
Leve nyanserna!
Se, hör och känn där du går omkring!
Life is a many-splendoured thing!
Flickor är vackra både fram och bak.
Livet är en mångfasetterad sak!
Synen är noll
på de långa
distanserna!
På nära håll
finns de många
nyanserna!
Upp
Om
Om fingrarna var hundra
på Käbi Laretei
så skulle det nog dundra
om Schumanns Träumerei.
Om någon gör ett lämpligt hål
i näsryggen på general de Gaulle
kan han på näsan spela Marseljäsen
och därmed blåsa kallt på bouillabaissen.
Om människor förökas genom delning
och halva pappan blir en telning
och hälfterna fördubblar sin volym,
då blir det trångt i fars kostym.
Om Yngve Holmberg vore kommunist
och såge allt i rött och inte blått,
så skulle detta framstå som en brist
med tanke på det arbete han fått.
Om konungen grävde för djupt i Italien
så dök han så småningom opp i Australien.
Då skulle nog kängurun knacka på pungen
och säga till ungen:
"Se där har vi kungen!"
Om Per-Martin Hamberg helt sensationellt
kröp fram genom studion i Aktuellt
och kittlade lite på Orups kratta,
så skulle nog till och med Orup skratta.
Om huve't satt så här
på Henrik Ibsen
så hade han besvär
att knyta slipsen.
Upp
En sång om
skärgården
Jag kan en sång om skärgården
Så här går den:
Roslag och plankton.
Taube och Carl Ankton.
Upp
Livet är kort
BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD
SSU RFSU TV
vpl OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SvD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP
Upp
TILL MIN ÄLSKADE
EXPRESSEN
En bagarlärling, 23, fick trillingar i morse med
en isprinsessa, 22, som aldrig fått i skolan gå,
ty hennes fader, 45, var alltid full när han kom hem,
och hennes moder, 37, blev utkörd för en annans fru,
vars make, förman, 91, när han upptäckte vad som skett,
tog av sig livet, 91.
Här ser ni siffror som gör susen!
Expressen, 400 000.
Upp
Ur Albert Einsteins
dagbok
Något om det relativa
vill jag i min dagbok skriva.
Detta med det krökta rummet
gick dom på i all sin dumhet,
fast jag hadde glömt ett pi!
Men det skiter jag väl i.
Alla tror jag är geni!
Hi hi hi hi hi hi hi
Upp
Hungrig vår
Det susar i skogen.
Jag sitter på krogen.
Kom, ljusa april!
Smör, ost och sill.
Kom, vårlök, som vintersnöns drivor försenat!
En sexa renat.
Kom taltrast, vars drill vi fått njuta så sällan!
En TT, mellan.
Kom, sol, utmät våren på solurets visare!
Sen tror jag jag tar en parisare.
Se, spirande sippor bland höstlöven växa.
Kaffe, och Grönstedts, en fyra. Nej, sexa.
Björken står skir i den ljusnande natten.
Konjak och vatten.
Löven de spricka ur grenarna kala.
Får jag betala.
Högre blir himlen och klarare sikten.
Jag har inga pengar, men ta den här dikten.
Björnarna vakna i glad förundring.
Jamen, nog är den väl värd en hundring?
Blåklockor klämta sitt vårliga klämt.
Så där, varsågod, det är jämt.
Liv i skog och sjö.
Tack. Ajö.
Upp
Här står nu en
höstdag
Här står nu en höstdag förtrollande skön
och pockar på uppmärksamhet.
Och här sitter jag med mitt klank om miljön,
en ständigt förbannad poet
med surmulen uppsyn och träsmak i röven.
Jag tror jag går ut bland de gyllene löven.
Här lyser en höstsol förtrollande gul.
En vind smeker varligt min stuss.
Som ekorren samlar på nötter till jul
jag fyller mitt visthus med plus.
Man skriver om minus. Men sällan förklarar
man tydligt och klart vad det är man försvarar.
Här står nu en ek så förtrollande stark
och ökar mitt gladkapital.
Nu sipprar det fram ur min vresiga mark
en källa, kristallklar och sval.
Jag tillönskar Sverige all lycka och medgång.
Sen blir jag väl arg, efter soldjävelns nedgång.
7 nov 75
Upp
[ Tillbaka ] [ Startsidan ] [ Nästa sida ]
|
